Karin Olofsson

Skulle köpa lite morgon-stuff på Pressbyrån. Två kassor öppna. En kassa användes. Varför? Den andra kassan var lite smått ur funktion och tog bara kontanter. INGEN stod i den kön. Kort-kön var däremot en mil lång. Killen i den i impopulära kassan: "Någon som har kontanter? Nej ingen va?!" Men till min GLÄDJE hade jag ett par hundralappar i väskan. Så jag kunde med lätta steg "gå före" den milskön.


Tänk att det typ inte är NÅGON som har "pengar" 2010! (det var en lyckträff att jag hade det nu...) I framtiden kommer vi bergis att ladda upp cash i hjärnan på något futuristiskt sätt.


Ni då? Brukar ni ha kontanter på er?
Eller bara kort?



Foto: jag!

Mår för övrigt superbra idag. Trodde ju jag skulle bli sjuk igår. Frös något enormt (för att fönstret stått öppet...) Och kroppen kändes vansinnigt slut. Var kanske bara torsdagstrött:) Idag strålar solen och jag har sovit som en prinsessa hela natten!

Varför jag inte tog bussen norrut idag? Helt ärligt, vet inte. Jag är nog skrämd av vintervägar och av hur läget "känns i Stockholm". Plus att det inte gick några lämpliga och tidsbrist. Men jag har flera gånger sista dagarna diskuterat om "vad som är problemet" och jag kan inte riktigt tröttna på samtalsämnet.


Det är ju för tusan bara "vanlig" vinter och plötsligt känns Stockholm (och en stor del av resten av landet) som The Day After Tomorrow?

En till grej jag inte förstår: Är "växthuseffekten" typ såå 2008 eller? Är istidseffekten mer ett "it-ord" det nya decenniet?





Ny dag, nya tag! Gårdagen var ju sååådär så hoppas på en bättre... Eller dagen var bra, men kände mig lite småledsen igår kväll så kan bara bli bättre! När jag vaknade (06.20) föll enstaka snöflingor vackert utanför mitt fönster...

GOD MORGON!

Klickade hit och dit inne på youtube för att ta del av trevliga musik-klipp (som JAG gillar...) kom jag på en spännande grej! Nog om mig liksom...

...NI DÅ? Vilken slags musik lyssnar ni på? Skulle vara rätt kul att se om jag kan se någon "musikalisk trend i mina läsare"! Tyvärr blir det väl en "trend i de som kommenterar". Bara en minidel av alla läsa kommenterar ju, ofast de som har bloggar själva...

...Men, i hopp om att "alla möjliga" svarar:


LÄSARE - VAD LYSSNAR NI PÅ FÖR SLAGS MUSIK?

- Hiphop
- Schalger
- Rock
- House
- Trance
- Ballader
- "Radio-pop"
- Hårdrock
- Indiepop


TELL ME!


Först: Svara på frågan!
Sen: Ha en underbar lördagskväll!:) Det ska jag ha!!

Tiger Wood,  f*n vad töntigt. Det är töntigt med kändisar och "mäktiga" personer - SJUK värld! Han har varit otrogen och ett aaantal gånger och då så ska han stå och "prata ut" för folket i ett tal a la Obama: "Jag har jobbat hårt hela livet och därför ansåg jag mig värd alla temptations around me... I'm deeply sorry..."
Grejen "tala inför mänskligheten" - för att hans "fans" inte ska sluta gilla honom, för att de ska finna förståelse till att han ville ligga runt som ett svin? Vad tycker ni då?

Är ett "tal" nödvändigt?



Att vakna upp till Nyhetsmorgon ger garanterat hjärnan en kickstart.. Har även fått höra:

- Klass-2-varning för ett hej dundrande SNÖkaos.  Innemysväder?

- Och "bilder från igår" -  JAAA jag hann ju hem till ett OS-silver i skidåkning. Såå spännande. Skidåkning är absolut topp 5 av "mest spännande att kolla på"..



NU: Coffeeeeetajm... GOTT VA?!


Som jag lovade ska ni få en utförlig recension av Avatar, som vi såg igår kväll. MEN - det blir senare. Vill inte stressa ihop något huxflux - åsikter med kvalitet låter väl bättre? Den som väntar på något gott....

Några läsare frågade varför jag tog bort två födelsemärken idag! (förra  inlägget)

Jag har många födelsemärken - mycket pigment och mörka färger (ögon, hår etc) - därav ännu fler. Man kan ju såååklart inte ta bort alla (inte jag iaf då skulle jag vara tvungen att sprätta upp hela kroppen och ansiktet hahah..), men det är dock bra att ta bort de som är i "riskzoonen" eller de man inte trivs med. Känns ju INTE bra att gå ut i solen med märken som ser "fula" ut ELLER HUR? (....och de som känner mig vet att jag kan vara rätt sp hypokondrisk av mig haha,...dock mycket bättre nu än "förr"...).

Oftast gör läkaren en bedömning innan (som min gjorde i måndags) för att säga vilka som "bör tas bort".


Så länge de är jämna i kanterna o.s.v. är det ingen direkt fara men man ska ju alltid vara försiktig. Alla människor är ju olika. Vissa har ju INGET och om de får något syns det "extra mycket" som förändring. Är det inte "normalt" för dig att få fler och att dina växer kanske du ska hålla ett extra öga på dem. Eller om de börjar klia o.s.v... Det är dock helt normalt att få fler och att de förändras både i färg och form (det gör mina hela tiden).

OM man känner sig "orolig" ska man såklart ta bort det. Eller om man verkligen inte trivs med något. (Rätt fult med en stor ful "grej" som står ut liksom... som ett jag hade tidigare som gjorde as-ont under BH-spännet)

Jag har tagit bort fem stycken nu och har ett kvar på bröstet. (två som stod ut (för sex år sedan), ett svart rätt stort som hade vuxit i nacken (2008) och de idag (ett som det blivit mörkt i och ett "som stod ut".)


Hoppas ni fick lite svar på era funderingar nu!
FRÅGOR?


PS. Genom att kolla på gamla sol-bilder blir jag ju EXTRA sugen på den farliga solen :D

Var ju toktrött imorse. Sen/nu: inte alls. Om man sover lite EN natt, men sover great annars brukar det inte märkas särskilt mycket. Ibland kommer en trötthetsvåg dagen efter ändå. Ibland inte.

Har som sagt alldeles nyss varit till vårdcentralen också (på andra sidan gatan där jag bor..). Skulle egentligen till en tjej, men fick byta både tid och kön pga sjukdom. Alltså inte sjukdom som "jag-sjuk" utan som i tjej-läkaren-sjuk. Allt gick mycket bra. Nytt besök på onsdag.. mer om det sen...

Och idag jag ser ut som där till höger...



Nu till en annan sak:

VAD håller folk på med?!? Händer titt som tätt. Båda "fallen" nedan uppmärksammades av bloggläsare... Jag är för tusan inte dom och dom är för i he***e inte jag! Känner mig LITE fundersam...

Varför är jag på deras Facebook-profil?

Hur kan man vijla ha en bild på "någon annan" (MIG i det här fallet)?

Och vad tror "andra"? Att dom "är jag"? Vem tror "personerna i frågas" kompisar att det där är?!



Jag i LÖRDAGS (bilden är alltså snodd ur collaget i det här inlägget..) Snabba puckar... och jag för 1,5 år sen, lite blonderad... (HAHA.. om ni förresten undrar varför jag är 90 (!) meddelanden i min inbox är det för att det är en himla massa reklam och grejer till olika "grupper" jag varit med i. Orkar knappt kolla. Har nog med mina riktiga mailboxar.....)

Vad tänker du på när du hör "blogg", "bloggare" eller "bloggerska"? Antagligen är  skillnad i tankebanorna gigantiska beroende på vem du frågar -  aktören, åskådaren eller den okunnige, som aldrig läst en blogg.


Den som själv har en blogg, den aktive bloggaren, aktören,  gör "sin grej" - vilket kan vara att skriva om allt från ögonskugga, till styrketräning, bilar, yrken, ekonomi, outfits, resor eller humor och vardagsbetraktelser. Kanske en livshistoria, en sjukdom eller en förälskelse? Ja, en blogg kan ju handla om vad som helst. När vi, bara hos oss, är uppe på över 600 000 konton börjar man snart att inse att det finns "typ" lika många bloggare (snart...) som det finns människor: Alla är vi sjukt olika och tacka gudarna för det.

Den som läser bloggar, åskdaren - följer olika bloggar av olika anledningar: kanske någon de är intresserad av, delar intresse eller hämtar inspiration ifrån. Har inte mycket meratt skriva om den här kategorin annat än att de såklart är nödvändiga för att hjulet ska gå runt.


De som aldrig läst en blogg - här kommer vi till den "farliga" gruppen, som  egentligen rör sig utanför "blogg-arenan", men som faktiskt i många fall ändå "släpps in", ofta i debatt-sammanhang. Personen har egentligen ingen aning om vad en bloggare gör/är. Och var hämtar den information ifrån om inte från egna erfarenheter? Just det - MEDIA.

Det här kom jag att tänka på, går kväll, när jag såg premiäravsnitten av webbserien Glamourama. Serien handlar om tre bloggerskor, fast stureplansprofiler är en benämning som är mycket mer lämpad. Det är en livsstil och inte ett "bloggliv". För "den som aldrig läst en blogg" uppfattas en blogg plötsligt ett utbyte av sexerfarenheter och ett flöde champagne istället för ett flöde av inspiration, debatt och kreativitet.


När bloggandet har blivit så enormot stort som det blivit idag, är det möjligt att jämföra bloggar med människor och bloggkändisar med vanliga kändisar. Vilka syns i media? Till stor del personer som gjort något för att förtjäna rampljuset - tex presterat i idrott, skapat konst, är roliga, förebilder framgångsrika inom ett yrke eller sin "nisch". Vilka som också uppmärksammas i media är, som vi alla vet, kändiskåta människor, som gör mycket och mer därtill enbart för att synas.

Tyvärr är det så, som vi bloggare/bloggläsare, vet att det går till även i bloggosfären. Vilket ibland är synd, för det får den okunnige att få en helt sned syn på bloggare.  Att ha en förutfattad mening/att ge fenomenet blogg en negativ klang är samma sak som att klanka ner på hela människosläktet. En bloggare är ingen annan bloggare lik.



VAD TYCKER NI?
ÅSIKTER?

De som känner mig vet att har mycket "go" i mig, adrenalin, fett danssug.. whatever.  Ni läsare vet att jag dansar: street: house, hiphop, dancehall, hype what ever. Älskar hög musik... Jag gymmar ju också, pressar vikter, dels för att jag alltid tränat och tycker det är sjukt kul och så blir man ju stark och jäkligt "beach 2010" av det.....

... därav har jag ett flertal antal gånger, fått höra av mina bloggläsare att jag är: HURITG!!!



Gick in på en av mina favvosajter: Synonymer.se. Och fick upp träffar som: " käck, vaken, hejig, klämmig, hurtfrisk"

INTE för att "hurtig" är något negativt!! MEN när jag hör ordet tänker jag på saker som INTE STÄMMER in på mig:

- pannlampa, osminkad, ful toppluva, ryggsäck och broddar under skorna
- präktig, helylle
- matlådor och storkok
- "gå med stavar i träningsoveraall"
- tidiga mornar med stora frukostar
- stövlar i skogen och steniga skogsstigar



HUR ÄR MAN NÄR MAN ÄR HURTIG?
VAD TYCKER NI?

Fortsätter på inlägget jag skrev igår förmiddag. Förklara/reda ut/spinna vidare:


1. Jag har inte problem med att blogga mycket.  Min fantasi är det, som ni vet, inga problem med. Det var inte av den anledningen jag menade att man inte ska "blogga jättemycket". I dessa tankar sätter vi framförallt bloggläsarna i fokus. Fenomenet blogg är som sagt ett öppet forum och inget block du har i handväskan.

2. Jag har ofta så mycket i huvudet, texter, åsikter, dialoger, bilder etc etc så att min arkiv är fyllt av "skrivna utkast" (den här texten skrev jag tex igår men man kan ju inte mata på med HUR mycket som helst..) Ja, jag skriver snabbare än vad jag pratar, nästan..

3.... Men personligen gillar jag INTE när en bloggare jag följer (favvo eller "vanlig") bloggar FÖR ofta. Ponera att du missar en dag. Med 7 inlägg om dagen är det plötsligt helta 14 inlägg att ta igen. Man blir så stressad att man kanske hellre avstår....

4. Man gör sina läsare en tjänst genom att begränsa sitt bloggande till till exempel 2-4 gånger per dag, istället för 6-8. (om det inte är någon som är helt galen i ens blogg och klickar in varannan timme vill säga...)

5. Om jag har en blogg jag verkligen gillar, vill jag faktiskt kika in och "längta", se fram emot inlägg istället för att begravas och kvävas i dem. Det skapar bloggens SPÄNNING och gör den mer intressant!

6. Hinna med att blogga är verkligen inget problem för mig, eftersom jag typ "bor" vid datorn. Haha, skämtochsido, jobbar vid datorn 8-9 timmar per dag och har allt annat i den också. (På tiden jag gick på gymnasiet skulle jag inte haft tid att blogga ens en gång per dag..)

7. Ponera att du skrivit inlägg du är jättenöjd med men bloggar ca 7 gånger per dag. Tänkt på att det är många nya (eller gamla!) läsare som kanske helt enkelt missar "de nya" inläggen helt då? Inte så kul...

8. På vissa bloggar, MEN INTE på alla, kan jag tycka att för många inlägg drabbar bloggens kvalitet. Men ta till exempel en journalist - den kan skapa flera notisar, nyheter etc varje dag. Det behöver inte betyda att någon är sämre? Jag skriver (se punkt 2) tex MÅNGA texter varje dag. Men jag lägger ju inte ut alla...



Vad tycker ni om mina punkter?
Håller  ni med, håller ni inte med om?

KOM GÄRNA MED ÅSIKTER!



Det blir många muggar kaffe om man ska ta sig igenom 15 inlägg varje dag...  Ja alltså per blogg!


Läs bloggares och bloggläsares kommentarer under kommentarerna nedan. Intressant! Och ni får se vad "läsarna vill ha!"

Första gången jag skapade ett "användarnamn" på datorn var när jag skapade min första hotmail-adress. Det var 11 år sedan och jag använder den än idag: karin__olofsson@hotmail.com. Fick höra för ett tag sedan "Oj det var ett "moget" namn för en 12-åring..." Ja, när man var 12 skulle man kanske annars tänka sig att kalla sig för till exempel "hamsterkarin"@hotmail.com eller kanske "hallonbåtsifa86"@hotmail.com, eller något annat sött kreativt namn.


Bekännelsen: Jag har SJUKT svårt för att hitta på "användarnamn". Jag lider av usernamn-skräck!


När jag ska komma på ett  username hamnar jag framför en nedfälld bom/spärr och inte tar mig vidare. DÄRFÖR har jag alltid bara kallat mig "KarinOlofsson". No more, no less. Inte ens ett "86" efter. Kanske inte världens snyggaste namn. Men två saker är säkra:
1) Det kan aldrig bli fel
2) Det är så jäkla "jag" det kan bli.
Har kört det på Lunarstorm, Efterfesten, Mailadresser, BLOGGEN (!). Ja, överallt. (undantag det året jag var extremt fjortis, 14 år och kollade mig för "Partybrunetten" på Lunar.. nåväl, det är en annan historia...) Och tacka vettja Facebook där "man heter vad man heter " så att säga.


Men ibland kommer jag till situationer när mitt riktiga namn är "upptaget" (Enligt hitta.se finns det 256 andra Karinar med samma efternamn i dett avlånga namn...). DÅ sätts USERNAME-SKRÄCKEN PÅ PROV! Jag står framför en vägg och min, annars fartfyllda hjärnverksamhet, vägrar att arbeta.

Jag tänkte skapa en Twitter för ett tag sedan. (Börjar väl bli på tiden..). Dessvärre har skapandet uteblivet ett bra tag av en simpel anledning: USERNAMES-SKRÄCKEN. Karinolofsson verkar typ finnas men sidan finns inte... Och därmed förblir Twitter-lös...



För vad skulle jag någonsin kalla mig om inte Karin Olofsson?
TIPS? FÖRSLAG? SMEKNAMN?

ÄR DET BARA JAG SOM LIDER AV USERNAME-SKRÄCK?



Och ja, jag beundrar verkligen alla som kan komma på "kreativa bloggnamn".

//Karinolofsson.se

Ni undrade hur JAG personligen hade reagerat i ryggsäcks-mataffärs-situationen jag skrev om imorse (LÄS HÄR):


Jag förstår problemet med att många snattar (Eller har aldrig tidigare tänkt på det faktiskt, men efter att ha läst några av era kommentarer, samt hört om den här "situationen", gick det verkligen upp för mig... ) Men personalen gör INTE sitt jobb genom att anklaga oskyldiga trogna goda kunder. Hur många skulle inte bli avskräckta? Ponera (som det där den här butiken ligger), att det finns en annan lika stor bra mataffär på andra sidan köpcentret (40 m bort): lätt hänt att gå dit nästa gång? Ingen vill väl bli "misstänkt för ett brott den aldrig skulle begå?"

JAG  skulle nog förklarat att det aldrig skulle falla mig in att snatta. (på ett sånt sätt så jag gjorde det klart för mig att jag inte gillade personalmannens "lilla attack"/gillar inte "orättvisor" och säger gärna ifrån då (annat exempel på det)) Jag skulle fortsätta handla där MED min ryggsäck. För jag hade inte gjort fel. Och OM jag såg mannen igen och han typ kollade på mig så skulle jag bara kolla tillbaka och se glad ut (eller arg ut haha beror på hur han såg ut...) För jag hade inte gjort något fel. OM de misstänkte mig för snatteri skulle de få söka genom min väska och då skulle jag troligtvis bli ännu mer irriterad.

Man kan ju inte behöva bete sig som värsta säkerhetskontrollen, bara för att handla vanlig föda!? Då får de sätta larm på varorna eller ha vakter/kameror anställda! (Och ni som snattar: VAFAN SLUTA UPP MED DET, ni förstör ju...)



Har ni snattat någon gång?

(haha skojade... tror ingen skulle svara på det om ni verkligen gjort det?!)


Foto: jag, såklart.

Min farbror brukar cykla till mataffären, sommar som vinter. Med ryggsäck, som han sedan packar ned sina varor i.  Han har ingen bil och han har gott om slantar och skulle aaaaldrig snatta något. Ärlig person. Och han har alltid handlat på samma mataffär...

...Igår när han var där kom en man i personalen fram till honom och sa att han verkligen inte tyckte att han skulle handla där inne med sin ryggsäck. Mamma blev upprörd och tyckte att han skulle sagt ifrån....


Vad tycker ni om situationen?
Hur skulle ni reagerat?


1. Sagt ifrån, tex: "hur kan du misstro mig som har vari en trogen kund i så många år?" och visa att man blev lite sur och besviken. Dessutom förklara att man cyklade dit och inte hade någon bil.

2. Acceptera situationen och förstå att personalen tror att "alla kan snatta".

3. Fortsätta handla i mataffären som ingenting hade hänt.

4. Sluta handla i mataffären och bege sig mot en ny.

5. Annat, vad?

Hur kan vissa medelålders+ dra alla unga över en kam? De tror att alla som 20-nånting beter sig respektlöst och jobbigt och då har de rätt att gå till attack mot vilken vettig person som helst?!


Kom in på gymmet. Hade min nya mobilen, ville inte lämna den iomklädningsrummet. Precis när jag skulle sätta mig för att värma upp ringde Jessica. Sa några korta meningar om att jag var och tränade och avsultade sedan med "jag ringer upp dig sen, är och tränar nu".

Kvinnan på cykeln bredvid: Ja det var väl väääldigt skönt att höra..(ler och mumlar för sig själv...)
Jag: Ursäkta?
Kvinnan: Ja, jag uppskattar inte att träna och höra på någon som blabla pratar om hela sitt liv på cykeln bredvid. Så du gör ju aaalldeles rätt i att ringa upp senare. Och sen så kanske du inte behöver prata överhuduvdtaget här inne. Inte speciellt trevligt. Respektlöst!
Jag: Det kan jag hålla med om! Men jag vill bara inte lämna min helt nya mobil i omklädningsrummet! (svarade vänligt)
Kvinnan: Nejnej, du säger då det. Jaja..Unga tjejer nu för tiden har verkligen ingen integritet överhuvudtaget. Beter sig respektlöst och pratar högt om blabla hela sitt liv. Hur tänker ni?
Jag: Ja, det kan jag hålla med om! Men du behöver ju inte dra alla unga tjejer över en kam!
Kvinna: (fnyser och skakar på huvudet)
Jag: Inte vidare trevligt.. (bytte till annat resdskap för att visa att det inte "kändes okej"..)


Hon sa allt på ett så fruktansvärt otrevligt sätt.... men jag svarade bara vänligt tillbaka. Men hon dömde mig till en "såndär respektlös ungdom utan integritet"... Efter en stund kom hon fram till mig, som om hon suttit på cykeln och funderat på hur hon kunde "attackera mig lite mer" och visa mott sitt ogillade till unga tjejer:

Kvinnan: Nu blev du nog förolämpad.. det var ju inte meningen. Kan inte vara lätt för en ung tjej. Hoppas ingen skada är skedd nu? (så log hon sådär otrevligt som att hon "tyckte synd om mig"..)
Jag: Som sagt, man drar inte alla över en kam, men det är lugnt! Ingen skada skedd!


Jag blev både arg och besviken. Kvinnan såg mycket trevlig ut och jag hade gärna kunnat prata trevligt med henne och varit hennes "gym-vän"! Jag skulle väl ALDRIG få för mig att "fnysa" något sådant till någon annan i min omgivning "utan anledning"? Speciellt inte när man själv bara är vänlig. Jag tränade otroligt hårt sen kan jag säga... Hur kan det vara "tillåtet" för en "äldre" att vara otrevliga mot unga bara för att de tror att "unga är på ett speciellt sätt"?

Har ni varit med om något likande?

I  "Ego Woman" (Carolina Gynnings bok) får vi läsa bland annat hur Carolina försökte bygga upp sin karriär och få bra TV-jobb, genom att tacka ja till sådant som hon kanske inte tyckte var lika bra. En sådan grej var att ställa upp i Let's Dance.

Till skilnad från mig hatade hon att dansa och förklarade sig själv som mer eller mindre taktlös. Under veckorna hon tränade spenderade hon sin lediga "tränings-fria" tid på hotellet och vantrivdes skapligt. Träningarna var tydligen skittuffta och när hon väl kom ut där på scenen på Let's Dance och skådades av typ 1 miljon+ svenskar blev hon totalsågad.

Dessutom blev hon mer eller mindre mobbad av Tony Irving. Hon skrev om hur hon gjorde sitt bästa, men hur hon blev mer hur Tony tycktes hata henne och ständigt ville visa det med en hel del taskiga skämt. När han sågade henne dansa första gången påstod till exempel att hon bara var  "teets and ass där hon stod och "försökte" svänga på sina höfter." Kändis och plast-tuttar eller ej så blev hon tydligen otroligt ledsen och en "komflikt"/brev/mail började sändas mellan henne, TV4:s chef och Tony. (läs boken om ni vill läsa mer...)

Jag har även hört  andra kända profiler berättat om hur de bröt ihop helt under deras Let's Dance-tid. De var utbrända, träningarna var otroligt krävande (många är väl inte ens lite tränade?) , hatade att gå ut på scenen och dansa och hatade hur tittarna hade kul åt att de inte kunde dansa, men att det såg ut som de försökte. Ja, det är vl lite det underhållnings-TV går ut på. Men en sak är då säker: att kunna det där med att "bjuda-på-sig-själv" till en nästan omänsklig nivå är nog ett måste!



Så hur tror ni att det kommer att gå för årets 12 deltagare?

Mattias Andréasson, Elin Kling, Willy Björkman,  Agneta Sjödin,  Gudrun Schyman, Stefan Sauk, Molly Sandén, Claudia Galli, Peter Wahlbeck, Rabih Jaber, Victoria Sandell Svensson,  Marcus Birro, författare.

Kommer någon att bli "tutt-mobbad"?
Kommer någon att bli utbränd och stupa?
..Och vem kommer att dansa bäst?

Jag fortsätter mitt blogg-debatt-ämne: I förra inlägget spann jag vidare på blogg-intervjun som Karolina Skande och Ellenor Nygård medverkade i: hur svårt det som bloggare är att slå igenom idag, jämfört med "då" och hur konkurrensen och bloggvärlden har förändrats och blivit en enormt stor arena med tusentals aktörer.

Idag bloggar, som sagt, många i hopp om kändisskap, som att sjunga framför spegeln för att sen kunna söka in till Idol. Ibland tyckte det ses som något "fult" som man vill inte vill berätta eller visa för någon och gärna försvara sig mot. (Läs kommentarerna under mitt förra inlägg så förstår ni vad jag menar, ett klockrent exempel. Under kommentarerna  har även de som bloggat i många år kommenterat för att berätta sina erfarenheter av bloggandet/bloggläsande hur de ser på bloggvärldens förändrning...... och så har sådana kommenterat som aldrig tidigare läst min blogg och vars blogg jag aldrig läst, för att skriva tex "allt bra idag?" enbart för att hoppas på att kunna roffa åt sig en eller kanske två extra besökare för dagen.)


Konkurrens

DÅ: När jag började blogga fanns det bara eet fåtal bloggar om man jämför med idag. De som hade bara några hundra besökare om dagen var en stor blogg och jag som, inom rätt kort tid (2007) fick ca 3000 besökare om dagen hade en av de största! Jag har alltid haft enormt stort skriv-intresse (och foto, men framförallt skriv) ända sedan jag var 4 år (jo det är sant jag skrev då). För mig var bloggen det roligaste som kunde hända!!

NU: 2009/2010 verkar det ibland inte spela någon roll hur mycket energi/tid som lagts på en blogg/inlägg. Det finns, bara hos oss på blogg.se, över 500 000 bloggar. Modebloggarna visar, till skillnad från då, samma saker fast i enormt många upplagor. Och ibland verkar det TYVÄRR som att hur jäkla bra en blogge eller ett specifikt blogginlägg är, bara för andra bloggare/bloggläsare, bara är "ett i mängden". Jag försöker promota bloggar som jag tycker är minst lika snygga, smarta, duktiga på att skriva och fota som landets mest lästa bloggare i dagsläget är. Det ger en besöksökning på en dag eller två, men intresset för nya smarta personer och nya coola bloggar slår bara genom ibland. Alla grymma blir oftast bara en i mängden. Många kända personer, journalister och artister, som redan är på den offentliga arenan börjar dessutom blogga. De vinner självklart enormt många besökare eftersom så pass många känner till dem och vill följa deras liv.


Det finns som sagt många många fler bra bloggar än vad det finns trogna bloggläsare (besökare). Och den kändis-jagande bloggaren (är oftast) rätt egoistisk, skiter i andra bloggtexter och gör vad som helst för att slå sig fram och samla besökare för dagen. OCH DET ÄR DÄR konkurrensen uppstår!


FRÅGOR/ÅSIKTER PÅ DET HÄR?



Min header 2007

Eftersom jag jobbar med bloggar lyssnar/kollar jag självklart på alla bloggintervjuer som görs i media. Just i det här var det ju inte direkt något nytt, i alla fall inte för mig, ni som inte kan något alls om bloggar lär er nog mycket av klippet.. Ni andra också kanske, vad vet jag!) men de snakar om något som fick mig att tänka på det jag nu kommer att skriva om:


När jag själv började blogga, halkade in som på ett bananskal, 2006 fanns det ju faktiskt bara en miiiinidel av alla tusentusentusentals bloggar som finns idag. Då var det himla mycket lättare att bli "stor & känd" (så jag är verkligen glad att jag började när jag började.. annars hade jag kanske varken haft så många besökare eller jobb idag?! haha). (Men misstolka mig inte. Jag har ALDRIG bloggat bara därför. Skriva och fota har ju alltid varit mitt liv. Det hela blev som sagt som "slira rätt" på bananskalet"... )

Enkel ekvation: räkna bara ut hur många procent som alla bloggar idag som lyckas bli "kända". Jämför det med superstjärnor i idrott eller idoler/popartister. Det finns måånga bra, men ytterst få som "lyckas". Det krävs en massa tur och tajming. Och så "nåt speciellt". För det finns SÅ OTROLIGT många duktiga bloggare (som skriver bra, illustrerar, fotar, tänker...) Det finns helt enkelt så många grymma bloggar att inte riktigt antal läsare räcker till! DÄRFÖR är det svårt att få en välbesökt och berömd blogg...


Ni som har bloggar: När började ni blogga? Vilket år?



Ni som bloggat länge: Vilka skillnader märker ni på bloggarna nu jämfört med då (2005/2006)?

Hängde ni med i bloggvärlden "den tiden" som tjejerna pratar om? Följde ni de absolut "första" bloggarna? KOLLA KLIPPET! Om ni inte orkar kolla kan ni ju lyssna, tryck på play och ha som "bakgrundsljud" i 10 min..


Karolina Skande (Hotspot) och Elenore Nygård (Ytligheter) snackar bloggar..

Ett youtube-klipp med en mix av de 25 mest spelade låtarna 2009 går runt på bloggarna. Visst får många av de låtarna man hörde mest under förra året plats i melodin. Sådana hits man alltid kommer förknippa med just det året och det man gjorde då...

I pop-och-hits-party-väg tänkter jag på.. Pitbuls I know you want me, Keri Hilsons Knock You Down, Kinfs of leons sex on fire, Black eyes peas, och alla dessa Lady Gaga-låtar.


...vilken låt är MEST 2009 för er?!

Varje år kommer man till den årliga 1:a-januari-frågan, den som kan kännas som en utmaning, ett problem, något omöjligt, något att se fram emot... eller helt enkelt bara det årliga bloggämnet. Just det: VAD SKA JAG HA FÖR NYÅRSLÖFTE?!


Ständigt nyttårsproblem. Jag menar, vad skulle jag lova? Tränat har jag gjort hela mitt liv. Jag sköter mitt liv, betalar min hyra och är snäll (hoppas jag) mot mina vänner och min familj. Okej, jag äter mycket socker, men jag är varken fet eller har hälsoproblem... Alkohol dricker jag men inte på något "onormalt" sätt. Jag röker inte. Jag slåss inte. Jag missbrukar inga tunga saker.

Men sen kom jag på en grej.... som jag hört..."dom säger nu att i framtiden kommer din generation att få tandlossning, de borstar tänderna på fel sätt och dom...." ....DRAR INTE TANDTRÅD... Så mitt nyårslöfte skulle kunna vara att dra tandtråd lite oftare än vad jag gör idag.....

....Men så tänkte jag efter och så kom jag fram till att va'fan man är väl inte mer än mänsklig. Hur duktigt ska man behöva vara egentligen? Så jag struntade i nyårslöfte även detta år....


VAD HAR NI FÖR NYÅRSLÖFTE?




Hoppas ni får en fin start på 2010! Låter som ett grymt år!

Alla ba' "I love sale". och jag då: I hate sale.

Om det är något jag verkligen verkligen vill ha vågar jag knappast vänta i flera veckor för att hoppas på att det hänger kvar på mellandagsrean. Om sånt "kärlek-moment" uppstår mellan mig och ett plagg, så att jag går omkring och tänker på det.... Då köper jag det rätt snart! Visst, man kan säkert fynda snygga basplagg, (det har jag läst/smällt upp tips om här.) Men om man har allt sånt då? Och om man fått massa snygga plagg i julklapp, typ de enda man önskade sig som man inte redan har. Jag är fett nöjd med min garderob just nu. Rätt full är den också...

I Stockholm innan jul var det hysteri. (Ska det vara hysteri efter jul också?!) Bara jag begav mig ut i affärerna började jag svettas och ville mer än gärna slå mig ner för att ta en fika... Hellre än att trängas och klämmas omkring i köer... Nejnej, jag trivs bäst här... under korkeken.. där jag kan lukta på alla hyacinter.. Varför bege sig ut i en hysterisk trängsel-och-slit-stad där det typ endast hänger kvar skit i fel storlek på galgarna?


Kort sammanfattning:
REA hjälper knappast plånboken (om du nu vill det genom att handla billigt). REA STJÄLPER! PLÅNBOKEN! DU GÖR AV MED ONÖDIGA PENGAR! Och kommer hem med massa skit "krimskrams" som du inte behöver och inte skulle köpt annars men nu köper du det "bara för att det är billigt"...



Ni då.. Är ni ute och mellandags-REA-fyndar?
ÄLSKAR ni REA? HATAR ni REA?




Det här är nog det enda jag köper på rean. 100 kr. Bara för att köpa nåt liksom. Var nog mest för att det var rea. som sagt: skulle inte vilja haft den annars liksom... Men den var ju rätt söt. Hittade den där jag träffade Linda på annandagen...

Jag har svårt att förstår hur man kan bli kär "i TV".

Ja ni vet, Bonde söker fru, Paradise Hotel (?), Let's Dance, etc etc.  Konstig situation. Speciellt om man är med i ett program som "går ut på att hitta någon". Snacka om konstig situation. Typ "hejhej nu är vi med i TV och vi är kära och alla kan kolla på oss 20.00 på TV4". Dessutom är man ju oftast skitsnygg när man ska vara med i TV. Ni vet varje litet millimeter blänk i ansiktet är pudrat och man visar såklart sina bästa sidor. (typ ALLA kollar ju på de här programmen.. och dessutom vill man ju "VINNA")

MEN (stort MEN nu...) i lördags när Robinson gick på TV:n slog det mig: OM MAN FINNER KÄRLEKEN I ROBINSON: Då måste det vara TRUE LOVE. Tänk att "göra det" men nån där...inte  precis som att guppa under täcket i Big Brother.... tänk en skitig hängmatta med kackerlackor under (!!) Jag menar, de har inte duschat på typ ett halvt decennium, luktar säkert konstiga kroppsdelar, har fett otvättat hår, är hungriga och griniga, gråter, mår dåligt oborstade tänder, dålig andredräkt och allmänt utmattade... Insidan som räknas, right?

(Annars tänker man ju "jaha men hur kommer det där gå när "serien" är slut? Men om det gäller det andra stycket, Robinson, så måste det väl hålla för typ vad tusan som helst...)


ÅSIKTER på det här?