Minnen för livet

2011-10-27 @ 07:30:00 @ Permalink

Sista dagen i Dhaka. Det är en mäktig känsla som jag inte känt förut. Troligtvis för att jag aldrig tidigare bott i Bangladesh ett år och varit på väg att flytta till Kina.

Fler bilder från i lördags:

Klockren rubrik

2011-10-26 @ 22:10:00 @ Permalink

Passar fint en dag som denna. Eller vad säger ni? Snart bär det av till mitt nya hemland.

På di.se idag.

Ingen väskpanik den här gången

2011-10-26 @ 21:00:00 @ Permalink

Det där med att packa väskan rätt för att klara mig en månad framåt var inte särskilt svårt den här gången. Den är såklart full, men inte sådär så att den går sönder om fem minuter och jag är nöjd över det jag valde ut. Jag antar att jag börjar få lite rutin! I somras levde jag ju mer eller mindre i en väska i två månader. Först var vi i Shanghai, sedan Frankrike, Sverige och Thailand. Nu ska jag ju bara till ett enda ställe - mitt nya hemland. Och om jag saknar något kan jag snabbt åtgärda det. Där finns ett shoppingutbud som är näst intill farligt! Men man kan ju alltid kombinera det med fönstershopping, eller hur? Inspiration gör mig glad!

Så var det dags!

2011-10-26 @ 05:53:27 @ Permalink

Här rivs det i tejp, kartonger och luktar svett! Jag har inte koll på exakt hur många som packar hemma hos oss just nu, men jag skulle gissa på fem pers. När vi flyttade från Sverige var det en kille som packade allt själv på en tredjedel av tiden. Nog om det. Nu gäller det att de får med allt de ska och tvärsom.

Hur det känns? Den mögliga (bokstavligt talat ja) lägenheten med alla ödlor och sunkiga toaletter kommer jag inte att sakna. Det är väl allt runkromkring som jag har upplevt och att den här lägenheten har varit min svala lilla oas i Dhakadjungeln under den tiden. Och Uwzzala! Jag har haft henne tätt inpå fem dagar i veckan under ett år. Jag tycker att hon är en sådan urgullig person och nu vet jag att jag aldrig någonsin kommer att se henne igen.

Folk International

2011-10-26 @ 03:00:00 @ Permalink

För ett par helger sedan besökte vi Folk International. En butik där allt är handgjort av bengaliska kvinnor och pengarna går till välgörenhet. Den här typen av butiker är i stort sett det enda som finns här i miljonstaden Dhaka när man vill stilla sitt shoppingsug. Långt ifrån H&M eller Åhlens kan man säga, men ändå väldigt spännande! Den 1 oktober började de dessutom med sina julprylar (tidigare än IKEA?!) och jag, stor julälskare som jag är, köpte självklart på mig en del!

Utanför stan

2011-10-25 @ 11:00:00 @ Permalink

Bangladesh är ett otroligt vackert land, men även ett otroligt fattigt sådant. Vi bor i de allra rikaste kvarteren i Dhaka, men ändå rinner det brunt vatten ur ledningarna (om det rinner något alls vill säga). Nu ska jag visa er hur det ser ut om man åker iväg med bilen. Ungefär som att man skulle åka från Söderhamn till Bergvik eller till Stockholm. 

Under vår lördagsutflykt på vattnet vinkade vi till många fraktbåtar och många barn som badade och gjorde sig helgfina i det smutsiga vattnet. Bara tanken på att bada fick mig att rysa. Vi gick i land två gånger varav en gång vi besökte en by och den andra ett väveri. Från båten såg vi även hoppande delfiner och njöt av local food. Vilket underbart sätt att ta farväl av Bangladesh på! Under hela dagen pågick ett fasligt utbyte av bilder. Vi tog bilder på bengalerna och de skrattade, pekade och höjde sina mobilkameror för att fota oss. Vi är det konstigaste de sett och vi vi har otroligt svårt att förstå hur man kan leva på det sättet som vi gör. Ändå ser de helt otroligt glada, vänliga, lyckliga och nöjda ut. Och det är något som är väldigt roligt att ha på bild och minnas.

Det kommer mer...

Offer för bengaliska busringningar

2011-10-25 @ 10:00:00 @ Permalink

Kvällsfix

2011-10-24 @ 22:30:00 @ Permalink

R hämtade upp mig på Nordic Club för att åka och äta middag på WestInn. Det hotellet med alla sina "tillbehör" är helt klart ett ställe som har förgyllt och lyxat till vår tid här i Dhaka. Till efterrätt köpte jag med mig en take away kaffe och en kanelbulle med grädde. Har ni smakat den kombon? Underbart!

När vi kom hem började jag, med gräddbullen i munnen och kaffet i handen (tänk vad bra allt går med en take away i näven), att städa ur garderoberna inför packningen och flytten. Det är ett sådant tillfälle när många skulle ordna en sådan där, ni vet, bloppis (blogg-loppis). Här är dock välgörenhet ett självklart val. Och i Dhaka kan jag fixa den helt själv! R ska gå ner med sina kläder till vakterna/de som jobbar i vårt hus. Jag ska låta Uwzzala och hennes familj få första tjing. Snart kommer någon fattig bengal springa omkring i Ralph Laruen-tröjor!

Skrämselattack

2011-10-24 @ 18:10:00 @ Permalink

På mailen tidigare idag:

"Ditt Kina-visum blev inte godkant av nan anledning. Men ja fixar sa du kan stanna kvar har nan vecka till och soka om pa nytt. Sa far du komma lite senare bara."

Blev ni lika rädda som jag nu?! Mitt hjärta hoppade tusen slag i minuten. Min kille är alltid lika rolig. Eller inte.... HAHA! Som tur var så gick allt bra. Året i Bangladesh har varit underbart, men nu är jag fullt redo för nästa äventyr.

Lugna puckar innan flytten

2011-10-23 @ 19:10:00 @ Permalink

Om tre dagar går flyttlasset och om fem dagar drar vi, men här hemma är läget som vanligt. Böckerna står fortfarande i hyllan och kläderna hänger på galgarna i garderoberna. I det här landet behöver man inte röra en fena inför en flytt. På onsdag kommer flyttfirman hit och de vill packa allt själva. Det enda vi behöver tänka på är vad vi ska ha i resväskan som vi ska "leva på" i ungefär en månad. Eftersom alla prylarna fortfarande står där de ska känns flytten nästan lite overklig!

Idag har det i alla fall varit en mycket behaglig söndag. Sovmorgon, pannkaksfrukost, mycket kaffe, en snabb och uppfriskande femkilometers-löparrunda i parken och nya favoritserien. Åt en god lunch på ett sushihak och när vi, på väg hem, skumpade fram genom den intensiva Dhaka-trafiken, slog tanken mig att det kanske var för sista gången (någonsin?!) som vi satt på en riskshaw tillsammans. 

Bengaliska filmaffischer

2011-10-23 @ 13:30:00 @ Permalink

Under vår lördagsuflykt fångade jag reklam för bengaliska filmer på bild. Hur biosugna blir ni på en skala av de här filmaffischerna? Väldigt annorlunda och coola, eller hur?! Undrar vad de handlar om...

Lördagsutflykt

2011-10-23 @ 02:00:00 @ Permalink

Vår sista lördag i Bangladesh tillbringade vi på vattnet. Klockan ringde kvart över sju på lördagmorgonen och sedan var vi iväg på en ut äkta Dhaka-utflykt. Jag har kameraminnet fulladdat med exotiska Bangladeshbilder och dessa kommer jag säkerligen att dela med mig av i de kommande inläggen. Den som väntar på något gott... 

Local food

2011-10-22 @ 12:30:00 @ Permalink

Under året i Bangladesh har vi ätit mycket local food. Framförallt på luncherna. All bengalisk mat är långt ifrån så stark att det bränner i smaklökarna så att man knappt känner vad man äter. Den är däremot väldigt smakrik! Här använder man ingen grädde, creme fraiche, smör eller gräddfil som vi har i våra röror och grytor. Här använder man rikligt med olja, cocosmjölk och matlagningsyoghurt. I alla rätter finns uppåt tio kryddor och till de vanligaste hör chilli, kummin, koriander, tamarin, kanel och väldigt mycket vitlök.

Vi äter mycket fisk-och kycklingrätter, ris och Dahl, som är en väldigt förekommande bengalisk linsröra. För ett tag sedan köpte jag även en bok så att jag kommer att kunna föra den bengaliska matkulturen vidare till Kina och till Sverige. Det känns verkligen som väldigt bra, fräsch och god mat.

Hemma i Sverige känner ni igen bengalisk mat som indisk mat. De allra flesta indiska restauranger "utomlands" härstammar nämligen från Bangladesh. Om ni vill så kan jag dela med mig av recept!

Fredagslyx på andra sidan jorden

2011-10-22 @ 06:00:00 @ Permalink

Den som spar han har. Sista fredagen i Bangladesh firade vi genom att öppna och frossa i ett storpack Salt & Blandat. Mjuk salt färsk lakrits är som julafton för smalökarna när man bor på andra sidan jorden.

Konstigt bröd

2011-10-21 @ 11:40:00 @ Permalink

Vid rödljusen samlas de fattiga utanför bilrutorna. Ibland tar vi med det vi inte orkat äta upp på restaurangen, men det händer det även att vi tar med oss saker hemifrån. En gång gav jag en brödbit till en benlös man. Det tycktes vara det mest konstiga han sett i hela sitt liv. Rödljuset höll, som vanligt, i sig i en evighet och vi blev sittande där ett bra tag. Mannen med brödet satt på trottoaren, höll upp brödbiten i handen, kollade på mig, kollade på brödbiten, kollade på mig igen, och på brödet... och flinade universums bredaste flin. Sedan kunde han inte sluta skratta. Till slut ropade han på en annan kille som som joinade honom i skrattande och stirrandet. Jag ville mest sjkunka under jorden. På grund av något väldigt annorlunda.

Nej, här äter man inte börd i hård eller fluffig form som vi är vana vid. När jag är trött på Naan eller tortilla är det dock tur att Nordic Club finns. Idag kom jag hem med två croissanter och den här kolossen som jag funderar lite på om de bakat med bly istället för med mjöl. Vad gott det ska bli! Jag älskar verkligen bröd!

En sväng till Lavender

2011-10-20 @ 20:30:00 @ Permalink

Innan lunch sprang jag en mil i parken och efter lunch och några datortimmar till på Nordic åkte jag med My till älskade (not!) Lavender. Dock att föredra framför marknaderna, bengalernas "mataffärer", där det sprutar hönsblod och hoppar omkring slajmiga fiskar. Lavender är så gott som den enda butiken som kan liknas vid något som vi är vana vid. Men en sak är säker. Jag kommer inte att sakna den. Man skulle kunna säga att jag är mer av en tjej som tycker om att springa omkring på ICA Maxi. I Shanghai kommer utbudet på både ingredienser och affärer bli så mycket bättre. Längtar dit.

Kaka till kaffet?

2011-10-20 @ 13:00:00 @ Permalink

Ibland får man kaka till kaffet på Nordic Club. Ibland inte. Jag dricker ju kaffe som rinnande vatten (inte här i Dhaka dock, rinnande vatten alltså) men har ändå inte förstått varför. I det här landet är allt ungefär alltid lika förvirrande. Mitt kaffe-och-kaka sug efter lunchen gjorde mig dock lite klokare. Eller?

Jag: Thank you... and could I have one of these small cookies?

Nordicservitören: Ahhh... yeah, no, it because you had lunch. So thats why.

Som tur var fick en ändå!

Hårfärg på Dhaka salong

2011-10-20 @ 03:30:00 @ Permalink

När man går ut från frisören är man oftast snabb på att dra fingrarna genom håret. Man gör det som en bekräftelse på att det verkligen är kvar och att det har blivit sådär härligt friösr och mjuk-glansigt. Eller oftast bara för att ruffsa till det efter frisörens ovana styling. Igår genomgick jag den processen en extra gång. Jag var nämligen till en ny frisör här i Dhaka.

Egentligen hade jag en tid bokad hos en tjej som kommer från Nya Zeeland som jobbar på Nordic Club:S Roof Top Spa, men när jag fick reda på att hon var sjuk kunde jag inte vänta. Jag hade ju längtat i flera veckor! När jag verkligen har ställt in mig på något har jag väldigt svårt med att fästa mig vid tanken att det inte kommer att inträffa. Så 40 minuter senare satt jag i en annan frisörstol. Och resultatet?! Precis den färg som jag tänkt mig. Faktum är att att den söta bengaliska kvinnan, som knappt nådde upp till mitt huvud, trots att jag satt ned med mina ynka 1,65 m, var ett riktigt proffs på att färga mitt hår.

Morgon i Dhaka

2011-10-19 @ 10:00:00 @ Permalink

Den extremt tätbefolkade mångmiljonstaden Dhaka är i ständig utveckling. För 15 år sedan var det en plats där man enbart tog sig fram på rickshaws och enstaka bilar rullade förbi. Idag ser stadens vägar ständigt ut som en katatastroffilm där man försöker utrymma New York på trettio minuter för en epedimi har brakat loss.

Igår morse var trafiken förhållandesvis lugn. Såhär såg det ut när bengalerna var på väg till deras skolor och jobb:

Vackert på klubben

2011-10-18 @ 21:10:00 @ Permalink

På gymmet körde jag det här passet, på Nordic åt jag lunch och hemma slet jag mitt hår över att ingenting fungerar. Vilka lyckostar vi är som har klubben ändå. Framåt kvällen var det dessutom väldigt vackert där (se nedan!). 

Saknar, längtar efter och längtar bort ifrån

2011-10-18 @ 06:10:00 @ Permalink

Att ögon typ trillar ur om man dricker kranvattnet, att strömmen stängs av fem gånger per dag eller att man inte kan äta var och vad som helst utan att få parasiter, har jag lärt mig att leva med året i Dhaka. Här har jag det och har haft det väldigt bra och behaligt! Jag har verkligen trivts och jag har tagit del av mycket underbart. Minnena från det här året kommer jag säkerligen att ha med mig hela livet. Men det finns ändå en del  saker som skiljer sig från där hemma och andra länder som det ska bli skönt att slippa. Det finns anledningar till varför västerlänningarna som bor här säger att man "bör" resa härifrån en gång i månaden. Och det finns saker som jag tycker sätter guldkant på vardagen som jag har saknat och som jag saknar. Till exempel:

- Frisk luft. Jag saknar att ta friska djupa andetag som känns som hälsans peppar för lungorna. Här känns luften i många fall ganska otäck. Inte varm och skön som på solsemestern utan mest en blandning av att vara förorenad, smutsig, 99 % fuktig och över 30 grader varm. Ibland när jag ser folk med munskydd får jag panik när jag tänker på vad jag går omrking och andas in.

- Längtar efter att ha en "normal" lägenhet med normal planlösning. Alltså inte en "4 badrum stor" och där många rum har gröna väggar av mögel (trots att det är en fräsch lägenhet). Helst utan ödlor på väggarna också.

- Jag längtar bort från fågel-i-bur-känslan. Här lever vi otroligt isolerat. Alla, även bengalerna som bor här, har en egen chaufför. Man blir upphämtad innanför gallret inne i garaget och avsläppt utanför slutdesitinationen. Jag mår bra av att röra mig spontant och fritt!

- Att det är så mycket skit och smogg i luften att man inte kan bli brun. I "soliga" länder som Thailand kan man bränna sig lit efter ett par timmar. Här kan man steka utan skydd i en hel helg och fortfarande vara blek.

- Ha alternativ på nöjen. Här finns några ställen vi brukar besöka, men efter ett tag tröttnar man på att inte kunna göra något spontant eller ha mer att välja på. På de västerländska klubbarna kan man ta av sig till shorts, bikini och gå på fest. Men ibland vill man ju ha fler alternativ. Jag saknar att gå ut och fönstershoppa, ta en fika, bara strosa runt på dagen, eller gå ut och hitta på något spontant och kul på kvällen. Här finns massor att upptäcka, men när man varit på en del utflykter och tagit del av brutala kulturkrockar kan det vara vara skönt att hitta på något utanför hemmet som man är lite mer van vid. Det saknar jag!

- Att vattnet tar slut när man står intvålad i duschen och att det inte kommer tillbaka på ett par dagar.

- Svenska matvaror som skinka, bröd (här smakat brödet bullar och det finns inget grahamsmjöl), creme fraiche, skinka, bra kött, gott godis, kaviar, ost på bit, och mjölk. Här har mjölken bäst före datum ett år fram i tiden och förvaras inte ens i mejeridisk. Och - att kunna handla i en "vanlig" mataffär och få tag på de ingredienserna som står i receptet.

- Vardagsfacilitets-prylar som värmeljus (finns kassa varianter här där ca 6 st kostar 100 kr) och kakformar.

- Tidssystemet. Ska någon komma och laga något på tisdag  14.00 kan de komma torsdag 20.00. Inte någon akademiska kvarten här direkt.

- Längtar efter vägar som är lättare att ta sig fram på. Nog för att trafiken är sämre utomlands, men det här liknar inget annat. Ni vet katastroffilmer där alla ska försökta utrymma New York på en halvtimme för att en epedemi bryter ut? Så ser vägarna ut här alla veckans dagar.

- Att kunna gå ut när det är mörkt. Här blir det mörkt vid sex-tiden och då blir det kolsvart överallt. Och när det är mörkt ska man inte gå utomhus överhuvudtaget om man är rädd om sig själv. På kvällarna är man inomhus. Oj vad jag saknar en skön kvällspromenad på hösten! Eller bara att gå dit jag ska och andas frisk luft samtidigt, vare sig det handlar om tio meter eller 2 kilometer.

- Kunna vistas ute utan att vara den som alla på hela gatan pekar och glor på.

Egentligen är det här bara en lista med världsliga små tjatsaker. Dock saker som man inte tänker på när man är hemma i Sverige eller åker på semester till Kreta eller Phuket... Hemma i Sverige finns det så mycket som vi tar för givet. 

Ac fixad - check!

2011-10-17 @ 15:10:00 @ Permalink

Från att ha hängt ner över matbordet studsar jag nu upp i taket! Vår takbox = ac, har äntligen blivit lagad och mitt huvud har blivit 10 kilo lättare. Igår, när jag var sådär ruskigt söndagsseg och insåg att jag inte skulle få andas frisk luft, fick jag panik och började klättra lite på väggarna (ungefär som mannen på bilden nedan). Det är inte alltid superhärilgt att vandra omkring i 30 graders värme i en stad som är så extremt skitig och förorenad så att folk bär munskydd. Nu, mina kära vänner, kan jag i alla fall kolla på tv och äta och vara pigg igen!

Lyxfrulle

2011-10-17 @ 08:30:00 @ Permalink

Efter vårt söndagsbesök på Kinas ambassad ikte vi direkt till Westin för att njuta av en lyxig söndags-frukostbuffé. Där fanns allt gott man kan tänka sig. Allt från kockar som gör omelett och pannkaka efter önskemål till thainudlar, oxfilé, kyckling, bröd, pålägg, färsk frukt och ett efterrättsbord som liknar ett konditori. 

Andra gången gillt

2011-10-17 @ 04:58:46 @ Permalink

Igår morse gjorde vi ett nytt försök på Kinas ambassad. Vi tyckte att vi gick upp väldigt tidigt för en söndagmorgon men chauffören hade, även igår, stått i kö sedan tre. Ett system man inte riktigt är van vid. Den här gången gick det som tur var bättre för oss och visumen kan vi hämta nästa helg. 

Tur att vi startade dagen med något viktigt och vettigt! För förutom det hade jag tvåtusentalets mest söliga dag här hemma i Dhaka. Utan fungerande internet, ac och tvättmaskin. Idag är jag hundra procent ivrig på att vara produktiv och har ett skyhögt träningssug!

En helt annan värld

2011-10-16 @ 07:00:00 @ Permalink

Häromdagen zappade jag fram en indisk såpa på TV. Skådespelarna var smyckade från topp till tå och hade på sig sådant som vi i Sverige skulle ha på skoj. Såpan hade dock troligtvis fler tittare än "våra" OC eller Desperate Housewives. Bollywood är minst lika stort som Hollywood. I Indien bor en miljard människor och i Bangladesh där vi har bott det senaste året lever ungefär 170 miljoner människor.

I delen av världen där jag bor nu är samhällsklyftorna gigantiska och medel-och överklassen är skrämmande liten. Här lever många i missär - mer hemskt än vad vi någonsin skulle kunna föreställa oss när vi hemma i Sverige står och huttrar i kylan i väntan på bussen. De fattiga är solbrända och smala som skelett. De rika har paraplyer för att inte bli bruna - ju blekare desto rikare (ett par gånger har jag köpt fel lotion/solskydd. Använt med whiteningeffekt och undrat varför jag inte fått någon färg.) Och att ha hull är något lyxigt. Vi västerlänningar pressar i solen, äter för mycket chips och spenderar multum på PT:s och gymkort för att göra av med överflödet. Och vi klär oss som fattiga! I alla fall om bengalerna får tycka till. "You look kind of poor!" sa en chaufför till min kille första veckan vi bodde här och syftade på hans Acne-tshirt. Här är det blingbling, glitter och färg ett måste både till vardags och fest.

Visst är det intressant ändå? Att vi har en bild av hur det mesta ser ut och att vi tror att allt ser och ska se ut på ett visst sätt, men ute i stora världen finns så mycket annat. Sådant som vi inte ens ser på TV.

Jätterepstegen

2011-10-14 @ 17:30:00 @ Permalink

När jag var liten hade jag krokar i taket hemma i hallen. Där hängde jag trapetser, en gunga och en repstege. Jag var en riktig gymnastisk klätterapa som älskade att svinga mig fram i luften. Jag kom att tänka på den för de senaste dagarna har ett par killar hängt och dinglat i en jättelik repstege utanför fönstrena mot innegården. Ibland har jag hajat till när den slagit mot fönsterutan. Synd att de inte är cirkusartiseter, tänk vilken föreställning jag hade kunnat fått!

Näst sista fredagen i Dhaka

2011-10-14 @ 09:07:08 @ Permalink

På förmiddagen hann jag med ett träningspass på gymmet och efter det även lite häng i solstol. Idag har många helg här så då är det full rulle vid Nordic-poolen. På vägen hem haffade jag åt mig ett par smaskiga kanelbullar som jag ska njuta av till eftermiddagskaffet.

Min fredagskänsla är på tipptopp! Jag är på megahumör. Sitter hemma, nyduschad i klänning och svettas för vår ac gick sönder igår. Magen kurrar efter lunchen som jag precis ska hugga in på. Idag står, som allra oftast, en bengalisk rätt på menyn och idag blir det fisk med ananas och curry=bengaliska kryddor.

Ikväll blir det antingen glitterfest eller pizzamys. Glad fredag på er!